Planering är A och O

Redan i april när jag fick höra talas om att klara glödlampor skulle förbjudas per den 1 september började planeringen. Tomten skulle utrustas med ett extraskjul där jag kunde lagra mitt lager av hamstrade glödlampor.

Igår blev skjulet klart och i morgon träder förbudet i kraft. Vad ger du mig för den va?

Måste erkänna att jag faktiskt är lite stolt. Jag är sannolikt den enda i landet (i hela EU?) som byggt ett speciellt lager för hamstrade glödlampor. Snacka vad populär jag kommer att bli om några år när lamporna börjar ta slut! Spelar jag mina kort väl kan jag nog också räkna med att göra mig en rejäl hacka på affären. Visserligen kostade skjulet ca 31 000 SEK att bygga och så har jag lagt ut ytterligare 81 000 på glödlamporna, men jag räknar kallt med att kunna sälja en 40-wattare för sisådär 50 SEK 2011 och då är jag snabbt i kapp. Och förbi.

Planering är A och O. Som sagt var.

Hommage

Idag tilldelar jag latexfogens uppfinnare en eloge. Stor sådan.

Kunde inte sagt det bättre själv

Jag lider med en slipande vän

Huh!

Såg denna notis idag och kände ett hugg i hjärtat. Det finns helt enkelt få saker som är värre än arbetsplatsolyckor. Framförallt arbetsplatsolyckor där hantverkare är inblandade. Så många vassa, sticksiga, kantiga verktyg som det finns i den genomsnittlige snickarens arsenal...

Usch, hoppas att benet gick att rädda - tänk er själv att behöva stå inför sankte pär och meddela att man slipat sig till döds. Hur pinibelt vore inte det.

Nä, nu tycker jag att vi tänker på något gladare istället.

Bara bort

Problem är till för att lösas.

MJ är död.

Mmmm...gott

Att surfa på nätet är ju det perfekta 2000-talsnöjet eftersom det inte är det minsta fettbildande. tills man hittar såna här bilder. Jag blev direkt jättehungrig och kom genast att tänka på alla härliga hotellfrukostar som jag förtärt under året.
Frukost är helt enkelt det bästa med hotell. Så var det sagt.

Ikväll blir det grillat!

Chicksen får se upp ;-)

Daggvåta maskdrömmar

När det regnade sist blev asfalten i området täckt av slingrande ringlande daggmaskar. Dessa myllans ödmjuka hjältar – som äter och bajsar, gräver och luckrar upp, bara för att vi ska få tjock, rik, härlig jord att så och plantera i. Visste ni att det finns daggmaskar i Australien som kan bli fyra meter långa? Nu vet ni det. En och samma daggmask skulle kunna slingra sig fram i jorden under både äppelträdet, hängmattan och brudspirean närmast husknuten - samtidigt. Tänk vad underbart det vore.


Det är något ursprungligt över maskarna. De liksom simmar i underjorden, tävlar med varandra för att till slut: befrukta Moder Jord och därmed få hela planeten att växa. En del tycker att maskar är äckliga. Det tycker inte jag. jag lyfter morfars gamla stråhatt för daggmasken och hans vänner. Tack Herr Mask!


Sen finns det ju de blå maskarna. Även dom bor i de australiska jordarna. Tänk, det vore något. Att ha i krukorna med blå hortensia. Man dagdrömmer, jorddrömmer, maskdrömmer, så här års.

Oväntat besök i hängmattan

Igår när jag tittade ut genom lilla köksfönstret såg jag att en fullständig främling låg i vår hängmatta. Han låg där, halvnaken, och drack öl ur burk. Först tänkte jag gå ut och fråga vad i helvete han höll på med, men sen kände jag att - det där var ju väldigt trevligt att någon tycker att hängmattan är lika mysig som jag gör. Så jag lät honom ligga.

Idag ligger han där igen. Samma bleka mage. Samma solglasögon. Nya ölburkar. Det känns som att vi fått en till familjemedlem! :-)

Brrr...skräcken griper tag i mig

Apropå mitt inlägg om Ernst K. nedan fick jag precis denna film tillsänd mig. Jag kan inte påstå att filmen gjorde mig mindre rädd (vilket var syftet). Snarare tvärtom: är det inte en galenpannas skratt som fångats på film så säg. Håll ut Ernst. Snart är säsongen slut och projektet i hamn. Då kan du vila och återuppta samtalen med Herr Vägg.
Klippet hittar du här: http://www.youtube.com/watch?v=FmyLSFRYmNo

Det luktar gott om hemmafixarens bak

Ni vet att jag för en tid sedan reflekterade lite om ordstävet "Det finns inget dåligt väder..."

På samma sätt vill jag nu hävda "Det finns inget väder som är för bra för att ändra planerna på att stanna inne och baka".

För idag - på årets varmaste dag? - fick jag äntligen ron att ta på mig farfars gamla förekläde (med monogram), mjöla bakbordet och slå till en härlig deg.

Finns det egentligen något härlöigare än att sakta forma en deg man skapat själv, med händerna? Och efter det bre Becel på en tjock och varm skiva Kavring. Mmm...det vattnas redan i munnen...oj, nu dreglade jag visst i degen. Äh, det gör väl inget. Alla eventuella baciller dör väl ändå i AGA-ugnen? Eller?

Här kommer ett gammalt Brnnö-recept

filmjölk
4 dl
mörk sirap
2,5 msk
bikarbonat
4 dl
vetemjöl special
8 dl
rågsikt
1 tsk
salt

Och så här gör du:
Receptet ger 2 limpor1. Sätt ugnen på 180 grader.2. Smörj två avlånga brödformar (1,5 liters formar). Strö vetemjöl eller ströbröd på kanterna så att kavringen inte fastnar.3. Blanda alla torra ingredienser i en bunke. Rör ner filmjölk och sirap, blanda snabbt till en tjock smet. Rör med en slev eller försiktigt med en visp. Smeten blir lös och påminner om en sockerkakssmet. Tänk på att inte vispa smeten för hårt eller köra den för länge i degblandaren då den blir seg. 4. Häll upp smeten i formarna. Fyll upp till ¾ av formen för att få höga och fina kavringar. Grädda i nedre delen av ugnen i ca 60 minuter.

Ska jag bli rädd?

Idag är en stor dag hemmafixarens almanacka: Ernst nya fixar-serie på TV4 startar. Allt sedan jag i våras läste att han var igång med en ny säsong (japp, jag har sparat klippet i hemmarkivet) har jag sett fram denna dag. Barnvakt fixades för flera veckor sedan, videon är laddad med ett nytt band (inköpt på Statoil i Falköping) och en liten plockbuffé (utan chips och annat som låter för mycket) är beställd av kära M.. Ja, du hör själv - hemmafixaren är helt enkelt redo för en högtidstund.

Men i morse - med mindre än 11 timmar kvar till sändning - drabbas jag av en stor oro. Har Ernst sniffat för djupt i färgburkarna eller glömt att ventilera väl när han jobbat med starka lösningsmedel? Hur annars ska man tolka dagens intervju i SvD (kulturdelen). Låt mig citera:

"Jag har gjort magiska saker, som i Arkiv X. En gång planterade jag ett päronträd, men nästa morgon var det borta." Eller "God dag herr Vägg, vad säger du om jag lägger mattan här".

Vad tror du? Håller Ernst på att krackelera av mina (och andras) förväntningar.

Klicka på bilden så kan du själv läsa intervjun.

Nä, nu väntar nästa vägg. Och en härlig tv-kväll. Förhoppningsvis, ska kanske tilläggas.

Pussel del 2

Intrigen tätnar. Här är andra delen i mitt sommarpussel. Maila din gissning till hemmafixaren@gmail.com. 19 meter allmogetaklist står på spel.

Pussel del 1

Nu räknar vi ner, och gör en gissningstävling.
En bit per dag. Försten som gissar rätt vilken person det är i mitt pussel vinner 19 meter allmoge taktlist. (Maila mig din gissning på hemmafixaren@gmail.com)

Vägen II

När man är på vägen med hela den stojande familjen börjar man fundera. Det är ju inte alltid man har hela familjen med sig. Det är inte heller alltid man ska hämta eller lämna något som tar plats eller som väger mycket. Ibland är det bara Radhushumlan och vägen, inte alltid med ett givet mål.

Det är när de tankarna kommer som jag funderar över att återigen skaffa mig en motorcykel.

Jag hade en gång en Husqvarna Rödmyra. 118 ettriga kubikcentimeter som smattrade fram längs grusvägarna. Solen i ryggen och badbyxorna på tork på styret. Någonstans på vägen mot första amorteringen skiljdes våra vägar men jag saknar sommarsmattret ännu.

Jag är lite tveksam till de moderna hästkraftsstinna monstren men en gammal BSA kanske kan vara något? Kanske med den tvåcylindriga A50 500-kubiksmotorn. Den som inte vibrerade lika mycket som A65:an, så M kanske vågar åka med bakpå?

Eller nu vet jag, en rejäl encylindrig 500-kubikare med packväskor för jordgubbarna, flädersaften och badgrejorna.

Dråpligt del III

Hahaha.. Fantastiskt lustiga de här bilderna. Här är ännu en dråplig byggmiss.
Nej, här kan jag inte sitta.. Jag ska sätta två nya lådor perenner idag.
Ut till spaden, lemonaden och barnen.

Kram, Humlan

En "ryggig" midsommar

Brännö – döm av min förvåning när det visade sig att en av snapsarna i sexpacket var uppkallat efter vår kära ö. Herregud vilken midsommar!

Dagen efter var det som traditionen bjuder besök i granngården. Men grannarna hade inte uppmärksammat Brännö-snapsen. De hade tvärtom haft en lite underlig tillställning för att fira sommarens högtid. I huset bor Mathilda – en av öns kära gamla gummor. Väl över 80 vårar men pigg som en dräng.

Mathilda hade bjudit in öns gummor på en dammiddag som fullständigt hade spårat ur. Någon hade föreslagit att de skulle laga spaghetti med tomatsås, och alla hade förstås sina åsikter om hur såsen skulle tillredas. Sill och nubbe tröttnar man tydligen på sådär på ålderns höst! Man lär sig något nytt varje dag! Mathilda berättade att efter tjugo minuter av kackel om socker, salt, buljong och morötter så fick det bli en glaskonserv istället. Men locket på glasburken gick ju inte att rubba så gummorna blev tvungna att slå en spik genom det för att lätta på trycket.

Och när de väl hade satt sig till bords och skulle äta, hade Lilly förväxlat spaghettisleven med Mathildas ryggkliare och alla tappade aptiten. Jag antar att någon måste lagt den i kökslådan vid senaste uppstädningen. Den passar ju faktiskt in bra bland köksredskapen.

Istället gick hela kexförrådet åt till vinet, men det hjälpte inte. Alla blev sjöberusade på sina fastande magar, de kunde inte ens titta på TV för att allt snurrade så berättade Mathilda. (Hon kommer inte heller ihåg hur ”flickorna” kom hem.) Men tomatsåsen stod i kylen.

På Brännö kan allt hända!

En tanke längs vägen

Vad kallar man en dubbel espresso med mer skummad mjölk än en macchiato men mindre än enlatte. Nästan som som cappucino fast utan skumtäcket på koppen?

Jag läste förresten om fenomenet Bruceing härom dagen - "Att köra bil fort i solen och lyssna på Bruce "The Boss" Springsteen". Det testar jag nu, på hög volym. E vill att jag ska sänka. M vill att jag ska sakta ner. Men jag struntar i deras tjat för en stund. Rebelliskt. Och vet ni vad? Det känns ganska skönt...

Vägen

Räddad av min branschkunskap

Och du förresten, titta på bilden och gissa om jag skäms. Min älskade fru som korrläser bloggen blev inte direkt överlycklig över inlägget om ryggsmulor. Och jag är benägen att hålla med om att språket skenade iväg.

Av princip anser jag att alla får tycka vad de vill. Men man behöver för den skull inte uttrycka det i publikt. I synnerhet inte i sociala medier där citat kan färdas med ljusets hastighet. Men eftersom jag är i kommunikationsbranschen vet jag att det låter lika mycket att kliva ur klaveret som att kliva i det. Därför låter jag inlägget vara kvar.

Jag tror på transparens - både för företag och individer. Jag tänker inte göra samma misstag som kungafamiljen som tog ned sin förlovningsfilm från Youtube. Men visst, jag skäms och ni kommer inte i fortsättningen att behöva läsa likande uttryck här hos Humlan. Hoppas jag inte förbrukat mitt förtroende.

Familjen packad :-)

Imorgon bär det av. Väskorna är fyllda med sommar och bilen står förväntansfull utanför villan, Imorgon bär det av. I arla morgonstund packar jag in mina tre sötingar och styr kosan till mitt älskade Brännö! Snart, snart kommer vi.

(På bilden kan ni se stugan, även om vi förstås inte kallar den så. Vårt Brännö heter det)

Ett infall av ryggsmulor

prank monkey är en av mina förebilder här i bloggosfären. Det kanske förvånar en och annan Humlanläsare. Visst, vi kanske inte delar samma syn på livet, men jag har ändå alltid känt mig dragen till hans svärta (eller hennes!). Jag tycker mig se människan bakom de bitvis hårda tilltagen.

Men kanske har jag läst för mycket Prankis (som jag kallar honom/henne). För idag kände jag lusten att uttrycka mig lite drastiskt och spontant. Jag fick tillbaka en utvärderingen på en kurs jag hade hållt på temat markandsföring och det var tydligt att jag inte riktigt nått fram med mina teser. Och kritiken var hetsk.

Jag kände mig helt missförstånd och min besvikelse övergick snart i hat. "Dom djuriska stinsarna, dom getkletiga mansludren, dom frystorkade ryggsmulorna med multipla diagnoser" - tänkte jag. Sedan lade jag mig för att sova en kvart-tjugo minuter. Och när jag vaknade var hatet borta.

Nu vet jag hur det känns att vara Prankis.

Vi 70-talisterna föddes i en tid då Sverige var ett föredöme världen över. Politiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt. Men med tiden vi växte upp blev vi regelbundet påminda om hur Sverige tappade positioner mot resten av världen. Sjukvården fick köer, skolan halkade efter, det sociala skyddsnätets höga svansföring sloknade.

Och som om inte det räckte så kom skinnbulorna och kidnappade vår flagga när självförtroendet var i botten och vi behövde den som mest. Plötsligt fanns det ingenting kvar att värna. Vi var till och med skamsna.

Nu skriver vi 2009. Sedan decennier finns ett djupt rotat behov av att återskapa en nationell identitet. Internet, globalisering, medieexplosion. Omvärlden är nästgårds. Men av vad består vår egen gård? Och vem kan återskapa den?

Idag är vi 70-talisterna själva småbarnsföräldrar. Vi är medvetna och värnar våra barns framtid. Samtidigt lever vi i en snabb urban tid där omvärldens krav ska mötas, egna drömmar ska nås och bolånet betalas. Städerna fylls, landsbygden avbefolkas.

Men dagens livsstil när en antites vid sin barm. En dröm om lugn och äkthet. Naturen. Och vi söker vår barndoms identitet, vårt hem. Sverige. Ernst är en väg dit. Brännö en annan. Vilken är din?

Dråpligt, del II

Som du säkert vet vid det här laget, har jag en faiblesse för byggprojekt som misslyckas. Det var faktiskt så jag upptäckte nätet en gång i tiden. Min favoritlista har alltsedan dess förfinats och jag har nu inte mindre än 78 sajter som jag regelbundet besöker för att få tips på "dos and dont's" i hemmafixarvärlden.
Den här kommer från en - visst är den tokrolig.
Hälsningar från en genomrelaxad pappa

Spelgalen

Det bor en liten ingenjör i alla. Jag var aldrig riktigt intresserad av Mekano eller Lego när jag var liten men nu har jag äntligen hittat ett byggspel på Internet som passar mig. Mysiga färger!

Men det är väldigt lätt att hypnotiserad av byggandet och av den suggestiva musiken. Man kan bli lite spelgalen så där! Så nu är det stopp och belägg, tömma regntunnan och ta fram saft och dinkelbullar till barnen. Datorn får vänta.

Firmafesten...

Kom på att jag glömt skriva om min härliga kväll med kollegorna. Härom kvällen hade vi en gemensam sommaravslutning.
Även om jag normalt sett är lite av en ledartyp så har jag helt klart en annan roll på firmafester. Här skulle jag snarare beskriva mig som lite av en betraktare. Kvällen var härlig, för att inte säga njutbar. Lugnt lutade jag mig tillbaka och betraktade mina kollegor som välförtjänt rumlade om.
Döm om min förvåning när min kollega H beställde in öl när servitrisen frågar om vilken avec han önskade. Mycket lustigt! Avec är ju ett franskt ord som betyder med och är en kortform av uttrycket du café avec le petit verre som betyder kaffe med det lilla glaset (av diskretion så saknar detta inlägg bild)
Sedan var det dags för mig att återvända till mitt Enskede. Exakt 22.59 satte jag nyckeln i låset och M hade lämnat den lilla hallampan tänd åt mig. Den typen av små kärleksfulla handlingar är så viktiga i en relation.

Under valnötsträdet i Enskede

Kan inte motstå att sprida lite matglädje denna regniga familjedag. Till mitt stora nöje kommer U och J, och deras två underbara små glädjespridare J och E, på middag i sann Enskedeanda ikväll. Anna Bergenström, och hennes underbara dotter Fanny (som faktiskt finns som ett löv i mitt släkträd) bjuder i sin kokbok ”Under valnötsträdet” på en sommarmeny kallad ” Grillfest som i Enskede”. Vad passar bättre när man vill umgås och bjuda på något extra? Att finna sammanhang är mycket viktigt för mig. Härligt och bejakande.

Passar på och skickar med en nättips som gett mig mycket glädje, och spänning: http://www.genealogi.se/

Stackars!

Fick den här av en kompis. Måste ses!

Plötslig nostalgi

Har upptäckt Spotify. Det är en sida på internet där nästan all musik finns! Hur enkelt som helst.

Den första sång som kommer ur datorn är en gammal vän från mitt konfirmationsläger i Rättvik. Plötsligt var jag där igen. Lena och jag som smög iväg på kvällen till Rättviksparken och den amerikanske sångaren som var på besök. Promenaden med Lena förbi Långbryggan tillbaks till Stiftsgården. Sånt minns man.

http://open.spotify.com/track/1DZN6RZKbKdiewj3o1WLbL

Ernst Riesenschnauzer

När det är fullmåne förvandlas Ernst till en Riesenschnauzer och får de grå tinningarnas charm över hela kroppen.
(Bekännelse: Ibland när jag tänker på Ernst brukar jag tänka: "THIS TOWN AIN'T BIG ENOUGH FOR THE BOTH OF US!" Men sen brukar det oftast gå över. Gillar Ernst.)

Att ge sig själv lite omtanke

Plötsligt känner jag mig tom. Den förut så starka känslan av kraft och energi som besöket på kontoret gav mig har sakta ebbat och förbytts mot något som snarare kan liknas vid apati. Lilla E kom förbi och strök mig på kinden förut när jag satt vid köksbordet och vilade huvudet i händerna och tittade rakt ut på regnet som rev och slet i syrenbusken. Jag tänkte på symboliken över junis vackra blommor och hur snabbt de blommar över. Häggen, syrenen och rhodondenron har alla den egenskapen att de blommar sagolikt vackert under en kort period. Även jag kan ibland känna mig som en dagslända. Behövs jag? Vad betyder egentligen min närvaro? När har jag blommar för sista gången?

Nej, det här går inte, tänkte jag för mig själv. En bra karl reder ju sig själv. Och det gjorde jag. Jag bläddrade igenom min gamla trotjänare ”Feng Shui för skandinaviska hem” och lade extra stor aspekt vid de fem elementen och den qi som de bär med sig om man använder dem på rätt sätt. En halvtimme senare står soffan nu i kraftposition, lyckligt placerat i kärlekshörnan av hemmet mot den västra väggen i vardagsrummet. Röda kuddar för eld-elementet ger energi och jag har hängt upp tre speglar så att man numera ser hela vardagsrummets alla gömmor och vrår från min läsefåtölj. Sen gjorde jag något busigt. Trots M:s uppenbara aversioner mot kristaller har jag bakom varje liten gardin i huset hängt en prisma som vänder tillbaka energin in mot hemmets varma pulserande hjärta. Jag känner mig starkt och glad igen, likt en perenn som år för år strävar upp ur den frusna myllan, upp mot solen för att blomma ännu en gång. Jag tänker för mig själv, att M nog kommer vara glad för de där prismorna i kväll ändå. Trots att hon inte vet om dem.

Ge dig själv lite omtanke i helgen - det gör även dina nära gott!
Kram, en stark M

Ett livstidsprojekt

Håll med om att det ser skönt ut att vila ut i en riktig trädstol.
PS. Nej, det är inte jag på bilden. Även om vissa drag är gemensamma. DS

Sol inne, sol i sinne

Jag har just gjort en fantastisk upptäckt. Att jobba i den egna snickarverkstan under skenet från en kvartslampa (gammal sollampa) är nästan som att vara ute och fixa en varm sommardag.
Mmm...mysigt

Min "andra" hobby

Utöver mitt stora intresse för hemmafixande och inredning siktar jag också på att bli riktigt bra på handarbete. Virkning, stickning och att sy.
Ovan ser ni ett av mina första försök med stickorna. Men på sikt drömmer jag om att sticka eller virka en riktig spis av stålull.

"Jag ska bygga en brygga när jag blir stor"

citat av E, 5 år.

Ack du ljuva lekis-tid

Det finns få saker som värme bättre än en liten "borre" när kylan letar sig in i skarven mellan krage och nacke. Min personliga favorit (dock en måttfull sådan) är Amaretto. Men det är faktiskt inte smaken som gjort att den italienska likören ligger på mina personliga topplista. Nej, det är den säregna doften. När man drar korken(plopp) ur flaskan sprider sig nämligen doften av björnklister - ni minns det där klistret som var så populärt i lekis.
Ack du ljuva lekis-tid.

Barfotaidéer vs Skoidéer

Snabbt besök på kontoret (igår). Mjukt barfota i en värld av hårda okänsliga skor. Jag är fullständigt övertygad om att man gör ett bättre jobb om man bara vågar knäppa upp en knapp eller två, lätta på slipsen och skärpet i byxlinningen – kanske till och med gylfen? Skämt åsido. Barfotaidéerna är enkla, ursprungliga – det finns något skönt naivt över de där små finurliga sakerna man kommer på när man bara strosar runt, skrotar, går i sina penséer. Känns befriande att tänka på.

Väder

När jag plirar runt köksgardinen ser jag regnet strila ner. Plötsligt tar en vindby tag i björken och ruskar den så grenarna piskar regnet. Vinden avtar och regnet faller stilla ner igen.

Gore-Tex och andra plastmaterial är bra för dem som måste arbeta utomhus oavsett vädret eller för dem som är friluftsmänniskor. Men vi som trivs bäst i linne, bomull och ylle får vänja oss vid att bli blöta, och vad gör egentligen det?

Eller så sitter vi här med en kopp te. Och plirar runt köksgardinen ut i regnet.

Det vackraste jag vet

Det vackraste jag vet är att se dig när du sover

Här råder stilla frid och jag glömmer både rum och tid

Du ligger här bredvid och jag känner hur du andas

Att älskas utav dig är det vackraste för mig

Så sagolikt det är att se morgondimman lätta

När mörkret sakta flyr och att se hur dagen åter gryr

En kylig morgonbris sakta sveper genom rummet

Jag kryper tätt intill, lycklig för att du finns till

Stunder av stillhet ett ögonblick av ro ibland

Stunder av lycka att bara ha varann

Det är en rikedom att få älska och att älskas

Vår kärleks varsamhet är det vackraste jag vet

Det vackraste som finns är att vara någon nära

När månen lyser klart över skog och mark så underbart

Du ligger här bredvid och jag känner hur du andas

Att älskas utav dig är det vackraste för mig

Stunder av stillhet ett ögonblick av ro ibland

Stunder av lycka att bara ha varann

Det är en rikedom att få älska och att älskas

Vår kärleks sårbarhet är det vackraste jag vet

Du ligger här bredvid och jag känner hur du andas

Att älskas utav dig är det vackraste för mig

En doft av snällhet

Här kommer ett litet snabbt trivseltips för stressiga arbetsplatser. Köp ett doftljus, tänd på och känn välbehaget sprida sig.

Mer komplicerat än så behöver det inte vara. Min egen favoritdoft är fö kanel.

Humlan aka Trivselagenten

Kungen av Enskede

Ordföranden i Enskede villaägareförening.

Äntligen

En av de få saker jag saknar med att vara hemmapappa är luncherna med kollegorna. Idag är jag dock på jobbet så då slipper jag lida. Stridsropet "Vamos a la Hangaren" ljuder därför högt över kontorslandskapet.

Här vankas thailändska transfetter. Mums e full i biblan

De behöver mig fortfarande

Nu sitter jag i ett mötesrum på arbetsplatsen, inte det rummet jag gillar bäst dock. Detta har en mycket osmaklig inredning som jag i ärlighetens namn inte förstår varför de låter vara.

Min kollega T pratar i telefonen och jag passar på att göra ett snabbt inlägg. Ända sedan jag kom hit i morse har jag känt pulsen. In och ut ur snabba spontana möten, inkallad för att tycka till, för att kvalitetssäkra. Det känns fantastiskt att de frågar, att de vill höra min åsikt, att de fortfarande behöver mig.

Snart bär det av

Glada nyheter. Pratade just med hantverkarna som ska renovera vårt badrum (vid badrummet går gränsen för mina egna förmågor) och det lät hälsa att de kommer nästa vecka. För egen del är det perfekt. Det innebär nämligen att vi redan på tisdag eller onsdag kan styra kosan västerut till vårt kära brännö igen.

Blir faktiskt alldeles varm vid tanken. En kollega sa faktisk just att det strålade om mig. Jag sade inge, men kallar det min egen Brännö-bränna.

Jag känner mig som Zorro

Idag gästspelar jag lite på kontoret och det är kul att vara tillbaka! Mitt bloggande håller jag däremot hemligt för kollegorna. Jag är som Zorro - den maskerade hämnaren - fast i bloggkläder. En dag ska jag berätta om bloggen, men inte idag. Jag ska låta den gro och växa först, sedan lär de bli överväldigade av förtjusning.

Vett och etikett i kommunaltrafiken

Alla dagar i Humlans liv är inte fläckfria om ni trodde det. Jag brukar säga att livet är en dans på rosor – då och då får man en tagg i foten. I morse hände något på bussen till Fredells som gjorde att jag helt kom av mig. Det blev inga lackade lister idag. Bara en besvikelse över hur vissa medmänniskor väljer att uppföra sig. Nu ska ni få höra:

Skaran vid busshållplatsen väntade under tystnad. De som inte läste gratisnyheterna stod med sänkta huvuden som om de begrundade sitt öde. Jag trängde mig fram till tidtabellen för att dubbelkolla att tiderna var de samma som förra veckan.

Bussen dök upp runt kröken och gruppen började röra på sig mot trottoarkanten. Fönstersätena på båda sidor var redan fulla och en efter en vek resenärerna av från mittengången och satte sig på sätena bredvid. Bussen började köra och jag tog tag i en ledstång och svängde sig ned i stolen framför mig.

I ögonvrån såg jag hur kvinnan snett framför drog upp sin frukost som hon smugglat ombord i handväskan. Det var en stor smörgås som doftade skagen och passageraren bredvid skruvade lite nervöst på sig.

Räkbaguetten var stor som kvinnans underarm. Den var inlindad i plastfolie som gjort brödet mjukt och segt vilket resulterade i att hon fick slita bort smörgåsen från den hopbitna munnen för att få loss tuggorna. I dragkampen användes båda händerna och de krampaktiga nyporna klämde åt baguetten så att majonäs trycktes ut mot plasthöljet i bortre kortändan. Till synes instinktivt skakade hon på huvudet likt en krokodil eller en hund när tuggorna skulle knipsas av.

Passageraren bredvid försökte inte låtsas om det makabra frosseriet, men vinkeln på ögonbrynen avslöjade att hon led. Mitt i en tugga gav tillslut plasten i baguettens kortsida vika och den räkrosa majonäsdepån sprätte ut i knät och på sätet framför. Passageraren bredvid flög upp från stolen med ett skri och började syna sina kläder efter fläckar.

Jag ville bara av bussen, jag tryckte flera gånger på stoppknappen även efter att ‘stannar’-skylten hade tänts. När jag klev av vid nästa hållplats drog jag ett djupt andetag som om jag simmat under vattnet. Sakta gick jag hem igen. Huuu.

Roligare vardag

Tänk vad mycket roligare livet och vardagen skulle bli om vi åtföljdes av liknande skyltar som den ovan. Blev verkligen glad när jag hittade den roliga stoppskylten och genast sporrades min egen fantasi av vilka andra trafikmärken som skulle behöva livas upp. Vad tror du om att göra herr Gåman med käpp om den satt utanför ett äldreboende, eller rent utav en parkering förbjuden-skylt med ett tack! efteråt.

Kom gärna med egna idéer. Jag tror att vi kan starta en riktig rörelse om vi lägger manken till.

Till salu

Min nästan helt nya skräddarsydda Hugo Boss-rock är till salu. Den var lite stor för mig i över axlarna så jag har beslutat att sälja den, trots den fina kvalitén.

Rocken är i fint skick - innertyget är äkta siden med initialerna "C.M." inbroderade i fodret (står för craft made eller något liknande tror jag) .

Det är bara en mindre reva i i mittsömmen på fodret, som är superenkelt att laga själv eller hos en skräddare. Längden är 113cm och axelbredden 54cm. Pris: 3 000:- eller högstbjudande.

Maila bud till: hemmafixaren@gmail.com

Från designstudio till brädgård

Som du vid det här laget säkert vet är jag barnsligt förtjust i färg och form - och kombinationen därav. Gissa därför om jag blev glad när jag hittade ovanstånede logotype för en brädgård (tror jag). Vilken stil- och färgmässig harmoni! Den får mig faktiskt spontant att vilja stuva in barnen i min volvo och styra kosan söderut - närmare bestämt till Ruhrområdet. Med en sådan logga måste ju även brädgårdens sortiment vara av högsta kvalitet!

Fredells i all ära, men det känns onekligen som om Klöpfer smäller en aningen högre. Typ Big Bang jämfört med en kinapuff.

Förlåt Fredells, men sanningen måste faktiskt fram.

En regnig dag är en kreativ dag!

Idag faller regnet vackert på hustaket. En perfekt dag att pyssla tillsammans med sina nära och kära. Efter en stunds bläddrande i några av hemmets mycket inspirerande kokböcker så föll valet ändå på att lägga pärlplattor.

E lade en krokodilplatta och jag ett porträtt av en av mina kollegor. Det var ingenting jag hade planerat innan utan fingrarna gick lite av sig själva.

Vissa kollegor blir ju något mer än personer man jobbar med. Hoppas att han kommer och hälsar på oss på Brännö till sommaren igen så att jag får tillfälle att bjuda på ett glas och visa allt fint jag gjort med huset sen sist.

Till mitt herbarium

Skatnäva

Backglim

Ängssyra

Sandtrav

Malört

Kärleksört (den med det vackraste namnet)

Slåtterfibbla

Getrams

Rödblära

Humleblomster

Ängsviol

och Bergslok, hade jag redan. Och nu lägger jag till den här nyplockade lilla sötnosen, en te-veronika, i mitt herbarium - oemotståndlig, eller hur!

Har gjort ett kap!

Jag satt och bildgooglade ekor innan resan till brädgårn för att köpa virke till minibåten. Då fick jag ett tips från en kollega via twitter om att det fanns en exklusiv märkesrock (BOSS!) till ett bra pris på Blocket, som nyss blivit upplagd. Inte mer än 200:- skulle han ha för den. Så jag tog (om-)vägen förbi Gamla stan innan det blev plank.

ps. notera allmogedörren i bakgrunden! ds.