De behöver mig fortfarande

Nu sitter jag i ett mötesrum på arbetsplatsen, inte det rummet jag gillar bäst dock. Detta har en mycket osmaklig inredning som jag i ärlighetens namn inte förstår varför de låter vara.

Min kollega T pratar i telefonen och jag passar på att göra ett snabbt inlägg. Ända sedan jag kom hit i morse har jag känt pulsen. In och ut ur snabba spontana möten, inkallad för att tycka till, för att kvalitetssäkra. Det känns fantastiskt att de frågar, att de vill höra min åsikt, att de fortfarande behöver mig.