Vin rött som vallmo

Igår hände det äntligen. Vallmon slog ut. För mig är vallmo en påminnelse om det sköra och vackra här i livet. Jag har gått här hemma i min trädgård och tittat på de små knopparna, klappat lite på deras ulliga små huvuden och drömt mig tillbaka till sommaren i Toscana 2001. På den tiden var det bara jag och M i vår lilla familj, och på kvällarna vandrade vi sakta utmed de vajande vallmo-fälten inramade av kullar beklädda med olivträd och cypresser. Solens sista strålar gav hela världen en gyllene nyans. Det var lycka. Igår visade jag stora E de sammetslena flourtunna bladen som precis vecklats ut från sitt trygga bo. Han förundrades givetvis och jag tänkte att detta är om möjligt ännu större lycka. På kvällen delade jag och M en flaska vin efter att barnen hade gått och lagt sig. Vin rött som vallmon, och som kärleken. Vardagen bär små ting av under med sig varje dag. Njut av det du också!

Kram