Historien om Koblaj Kahn

Minnen. Livet är fullt av minnen och historier. Här på Radhushumlan hade jag tänkt dela med mig av några av mitt livs små karameller. Jag ser bloggen lite som en digital memoarföljetång. Så håll till godo! Först ut är en historia från Brännö, historien om Koblaj Kahn.


Koblaj Kahn har ett berättigat rykte om sig att vara butter. Egentligen heter han Georg Johansson, och vi på Brännö har alltid kallat honom Jojje. På senare år har dock öborna alltså snappat upp öknamnet Koblaj Kahn, och det har etablerat sig snabbt.

Det var en av Brännös sommargäster som myntade öknamnet. Vanligtvis är öbornas relation till sommargästerna obefintlig, ja rent av kylig. I synnerhet till de förmögna norrmännen och de alltför inställsamma tyskarna. Men den göteborgskvinna som spontant uttryckte sitt missnöje med Jojje Johansson genom att ge honom den föga smickrande titeln har faktiskt blivit en lokal kändis.

Koblaj ogillar sommargästerna starkt. Attityden har han ärvt av sin far, och med en stadig ränta har den under årens lopp växt för att tillslut bli en del av hans personlighet. Av fadern har han också tagit över stora ägor, och hans mark sträcker sig från gården ned till två naturvikar i öster. Runt bondgårdens ägor ligger ett pärlband av sommarstugor, och områdets skönhet gör att de är bebodda från tidig maj till sen september.

Att semesterfirarna badar i hans vikar kan Koblaj inte göra något åt. Men han har lärt sig hur man gör strandlivet surt för dem.

Första gången hans kor gick ned till stranden var det av ren slump. Elstängslet, som enligt mig inte har smakat salt på säkert tio år, hade brustit och korna hade gått på upptäcktsfärd. Men när Koblaj nästa morgon hittade dem, fann han också ett nytt grepp i kampen mot sina grannar. Den idylliska viken, vars sandstrand var insprängd mellan två höga klippor, var helt täckt av koblajjor. Från den dagen hade Koblajs kossor fri tillgång till stranden hela sommaren. Ibland på kvällarna drev han till och med ned boskapen till vattnet.

På senare år har Koblaj fått alltmer fritid. Hans inkomst är tryggad av bidrag så länge han inte brukar jorden, eller på något annat sätt försöker producera något. Hotet om att när som helst börja tillverka olönsamma jordbruksprodukter gör Koblaj till en framgångsrik EU-bonde. Den nyvunna fritiden, som förvisso avlöste ett helt liv av slit, hade gjort att Koblaj kunde koncentrera sig på annat. Och det hade i sin tur gjort honom till traktens största strandmarodör. Därav hans öknamn.

Det händer bara på Brännö!