torsdag 4 juni 2009

Humlor och levande ek

Jag är uppväxt med träbåtar och har alltid trivts väldigt bra i dessa, både att ut och ro och segla. Min svärfar har ett gediget kunnande och intresse om träbåtar och detta har nog smittat av sig en del.

Jag har alltid haft tillgång till båt, men har inte haft någon egen. På senare tiden har en längtan efter en egen båt blivit allt starkare. Jag vill gärna kunne ge min son samma möjligheter som jag själv har haft som barn. Dock när man ser andra båtar så hittar man nästan alltid saker som man skulle vilja ha lite annorlunda. Så varför inte bygga en egen! Eftersom min svärfar har byggt några stycken så finns både verktyg och plats att bygga. Han har även gjort mängder med uppmätningar av befintliga båtar, så det är bara att välja bland ritningarna.

Jag har länge och väl funderat på vad jag skulle vilja ha för båt och hur den skulle se ut. Den ska vara tillräckligt stor för att rymma några stycken, samtidigt som den ska vara tillräckligt liten så att man lätt kan sköta den själv och kunna ta sig in överallt utan att gå på grund.

Igår när jag stökade runt på vinden hittade jag en gammal koffert med solblekta ark. Är det inte härligt att solen kan sätta sådana historiska spår i papper? Solens strålar hjälper pappret att få liv och egen personlighet.

Mitt i röran så hittade jag dessa. Det här blir nog sommarens projekt. En nordisk folkbåt!

Men klarar jag verkligen av att bygga en sån? Eftersom det är mitt första båtbygge känns det lite stort och komplicerat. Efter lite diskussioner med svärfar om det var OK att låna sjöboden ett par år för ett nybygge, samt om han kan ställa upp med kunskaper och hjälp banade min planering iväg på allvar. Tidigt imorse smög jag ner till Andersson och köpte på mig lite gammal ek som nu ligger i båthuset och väntar på mina släta nävars entusiasm. Det är alltid bra att ha mycket virke. Blir det ingen båt så kommer jag säkert på något annat.

Jag håller det lite som en hemlis för M så länge. Undrar hur ska detta sluta...


1 kommentar:

  1. Hej Radhushumlan ! Tack för din blogg, verkligen inspirerande. När jag läser om din relation till svärfar inser jag att du kanske kan ge mig råd. Mitt förhållande till svärfar är minst sagt mer komplicerat. Han är pensionerad finsnickare (vet ej riktigt vad det betyder) och har synpunkter på allt jag gör. Då jag själv har "tummen mitt i handen" har vi hamnat i en negativ spiral. Jag försöker hela tiden dölja min okunskap och är ständigt rädd att avslöja mig. Det har gått så långt att jag anlitar hantverkare i smyg och säger sen till svärfar att jag har gjort allt själv. Nu tror han att jag blivit riktig duktig och ger mig beröm. Vår relation är nu bättre än någonsin och min fru är jätteglad eftersom den tråkiga stämningen är borta. Men allt är byggt på en lögn.

    Kan du hjälpa mig med en akut fråga. Jag har precis anlitat en hantverkare som ska bygga planteringsbord, brunnslock mm vid vår köksträdgård. Han pratar hela tiden om "tryckt virke". Jag tror han menar trä som är lite grönt och impregnerat med gift.

    I mitt bakhuvud har jag en känsla av att svärfar sagt att det "bara är klantarsel" som använder sådant virke. Som du förstår är jag orolig för att min livslögn ska avslöjas och vår relation raseras.

    Snälla, snälla, snälla hjälp mig. Hur ligger det till ? Vad ska jag göra ?

    Tack på förhand !

    SvaraRadera