AW och Fredagsmys

Hörrni, vad tycker ni egentligen om det här fenomenet som ungdomarna på mitt jobb kallar A.W. Måste erkänna att jag först trodde att de pratade om A.V som vi hade i skolan, men ganska snabbt insåg jag ändå att det var After Work.
Hursomhelst. Med AW menas alltså att sitta och dricka öl och vin på arbetsgivarens bekostnad och helt utan tanke på eventuell familj och vänner. Är det inte ganska hemskt att arbetet blivit så centralt i våra liv att vi gärna sitter kvar långt efter "fabriksvisslan" ljudit?
Missförstå mig rätt, jag är definitivt ingen latmask på jobbet. Många skulle tom hävda motsatsen. Men för mig är fredagarnas mys med familjen heliga. Ingenting skulle kunna få mig att bryta den rutinen.
Absolut senast dagen innan börjar jag planera fredagens trevligheter. Jag inleder med att bestämma vilken duk vi ska ha på middagsbordet så att jag sedan kan välja ett vin som matchar duken och tallrikarna. Därefter bestämmer jag och M gemensamt menyn. Det är en mysig stund med mycket gemenskap. Att lojt bläddrande i receptböcker kan skapa en sådan närhet var definitivt inget jag visste när jag var tonåtring (måtte fler än jag komma till den insikten).
Har jag tur är det sedan jag som får handla. Det är en skön stund. Att sakta flanera genom Hötorgshallen och insupa de spännande dofterna, smeka de exotiska frukterna och bären och slå sig i slang med de trevliga invandrade herrarna är ett riktigt äventyr. Underbart säger jag.
Således säger jag nej tack till AW och jag tack till fredagsmys.