Vett och etikett i kommunaltrafiken

Alla dagar i Humlans liv är inte fläckfria om ni trodde det. Jag brukar säga att livet är en dans på rosor – då och då får man en tagg i foten. I morse hände något på bussen till Fredells som gjorde att jag helt kom av mig. Det blev inga lackade lister idag. Bara en besvikelse över hur vissa medmänniskor väljer att uppföra sig. Nu ska ni få höra:

Skaran vid busshållplatsen väntade under tystnad. De som inte läste gratisnyheterna stod med sänkta huvuden som om de begrundade sitt öde. Jag trängde mig fram till tidtabellen för att dubbelkolla att tiderna var de samma som förra veckan.

Bussen dök upp runt kröken och gruppen började röra på sig mot trottoarkanten. Fönstersätena på båda sidor var redan fulla och en efter en vek resenärerna av från mittengången och satte sig på sätena bredvid. Bussen började köra och jag tog tag i en ledstång och svängde sig ned i stolen framför mig.

I ögonvrån såg jag hur kvinnan snett framför drog upp sin frukost som hon smugglat ombord i handväskan. Det var en stor smörgås som doftade skagen och passageraren bredvid skruvade lite nervöst på sig.

Räkbaguetten var stor som kvinnans underarm. Den var inlindad i plastfolie som gjort brödet mjukt och segt vilket resulterade i att hon fick slita bort smörgåsen från den hopbitna munnen för att få loss tuggorna. I dragkampen användes båda händerna och de krampaktiga nyporna klämde åt baguetten så att majonäs trycktes ut mot plasthöljet i bortre kortändan. Till synes instinktivt skakade hon på huvudet likt en krokodil eller en hund när tuggorna skulle knipsas av.

Passageraren bredvid försökte inte låtsas om det makabra frosseriet, men vinkeln på ögonbrynen avslöjade att hon led. Mitt i en tugga gav tillslut plasten i baguettens kortsida vika och den räkrosa majonäsdepån sprätte ut i knät och på sätet framför. Passageraren bredvid flög upp från stolen med ett skri och började syna sina kläder efter fläckar.

Jag ville bara av bussen, jag tryckte flera gånger på stoppknappen även efter att ‘stannar’-skylten hade tänts. När jag klev av vid nästa hållplats drog jag ett djupt andetag som om jag simmat under vattnet. Sakta gick jag hem igen. Huuu.