Jag har fått en uppgift!

Min goda vän och kollega Lollo bad mig häromdagen om en tjänst. Och jag är knappast den som säger nej. Iallafall inte när förfrågan framförs på ett vackert sätt. Just denna förfrågan kom i form av ett gammaldags och vackert brev och en sådan fantasirikedom måste ju vattnas och belönas.

Lollo är en nära vän sedan många år tillbaka och vi har för det mesta trevligt när vi ses. Det enda som då och då riskerar att grumla vänskapens bägare är det stressfyllda liv han lever. Stressen i hans liv var också roten till hans bedjan. I villervallan hade han nämligen lyckats slarva bort sitt pekdon till mobilen - en sån där gåspenneliknande tingest med vilken en mobiltelefon kan styras. Och nu undrade han om jag inte kunde tänka mig att tälja några nya. Jag accepterade så klart.

Därför har jag nu också tillbringat några timmar i den glesa skärgårdsskogen med att leta ämnen till några fina pekdon. Den som letar skola finna, säger jag bara. I min hand har jag nu några fina och väderbitna bitar aspe och ene som strax ska monteras i den handvevade svarven.

Som särskild vängåva kommer jag också att skicka med de vackert slitna metallstift jag hittade i den där övergivna gamla eken som jag alltid drömt om att göra om till en hammock.
Vad tycker ni - visst är det ett pekdon att skryta med?