Somriga snöflingor

Nu är familjen tillbaka i härliga Enskede igen. Det blev en kort visit på kusten den här gången, men snart åker vi ner igen. Och den gången blir det på riktigt. Jag känner alltid en slags tomhet när jag lämnar Brännö om somrarna, även om jag vet att vi snart ska återvända.

För att alltid bära med mig en del av skärgården brukar jag ta med mig lite vatten från havet. M hade lagt vantarna på ett nytt käckt set från "Tupperware". En uppsättning täta plastboxar för frysmat eller som matlåda om man arbetar på bruk. För vår del blir det mest för bär till frysen. De här små lådorna blev perfekt även för detta tillfälle!
Jag fyllde upp en låda vid bryggan innan vi tog avsked och den fick sedan en egen liten plats i sätet på väg tillbaka mot Stockholm. Den satt där, nästan som fastspänd, när jag tittade på den i backspegeln.

I onsdags öppnade jag upp locket och släppte ut havsluften hemma i köket. Ljuvligt! Sedan hällde jag upp allt i ett glas som sedan dess fått stå ensamt på köksbordet. Där får det vila tills vattnet dunstat och sedan har jag mitt alldeles egna havssalt. En samling vita krispiga guldflagor från mitt Brännö. Visste ni att gurka har en högre vattenhalt än havet på västkusten? Det tycker jag är lite smålustigt och det är en historia som alltid går hem hos lille E.

Nu tänker jag låta glaset stå tills kristallerna träder fram.
Träder fram och står redo att ge laxen liv.