Gråmulet betyder sommar för mig

Det är ett smådystert Brännö jag ser när jag hukar mig och kikar ut genom maskorna i de solblekta linnegardinerna som klär vårt lilla köksfönster. Om än dystert så mår jag bra av det friska lågtrycket. Jag kan se mig mig själv som en liten fiskargubbe som vankar omkring, nästan så som jag minns morfar när vi var små.
"Han var visare än vädret", som mormor brukade säga.
På de regniga sommarmorgnarna satt vi alltid ihopkurade i kökssoffan och tittade nyfiket på när han rensade garn på bakgården. Morfar trotsade alltid vädrets makter och var jämt blöt i håret och småkall om nävarna. Det är sommar för mig.

I förmiddags tog jag hela familjen på en lång härlig promenad i regnrusket. Vi stötte ihop med Farbror Rutgersson och hans gamla schäfer nere vid bryggan. Rutgersson hade visst något strul med hängrännan, så jag lovade att ta mig en titt på det imorgon.

Sedan har vi stökat runt här inne större delen av dagen. Så småningom blev jag lite rastlös och knöt en härlig krans till ytterdörren. Fann jättevacker kärleksört nere vid stigen, så hade svårt att hålla mig. "Ta dem till vara", log M när hon såg hur jag sken opp.


Oj oj.. Jag svävar i väg så lätt när jag sitter och skriver här så obehindrat. Inga möten, ingen stress. Bara jag, min familj och gässen på de salta vågorna.

Nu ska jag sätta mig med måsarna och borsta potatis inför middagen. Potatis är sommar för mig..