Att ge sig själv lite omtanke

Plötsligt känner jag mig tom. Den förut så starka känslan av kraft och energi som besöket på kontoret gav mig har sakta ebbat och förbytts mot något som snarare kan liknas vid apati. Lilla E kom förbi och strök mig på kinden förut när jag satt vid köksbordet och vilade huvudet i händerna och tittade rakt ut på regnet som rev och slet i syrenbusken. Jag tänkte på symboliken över junis vackra blommor och hur snabbt de blommar över. Häggen, syrenen och rhodondenron har alla den egenskapen att de blommar sagolikt vackert under en kort period. Även jag kan ibland känna mig som en dagslända. Behövs jag? Vad betyder egentligen min närvaro? När har jag blommar för sista gången?

Nej, det här går inte, tänkte jag för mig själv. En bra karl reder ju sig själv. Och det gjorde jag. Jag bläddrade igenom min gamla trotjänare ”Feng Shui för skandinaviska hem” och lade extra stor aspekt vid de fem elementen och den qi som de bär med sig om man använder dem på rätt sätt. En halvtimme senare står soffan nu i kraftposition, lyckligt placerat i kärlekshörnan av hemmet mot den västra väggen i vardagsrummet. Röda kuddar för eld-elementet ger energi och jag har hängt upp tre speglar så att man numera ser hela vardagsrummets alla gömmor och vrår från min läsefåtölj. Sen gjorde jag något busigt. Trots M:s uppenbara aversioner mot kristaller har jag bakom varje liten gardin i huset hängt en prisma som vänder tillbaka energin in mot hemmets varma pulserande hjärta. Jag känner mig starkt och glad igen, likt en perenn som år för år strävar upp ur den frusna myllan, upp mot solen för att blomma ännu en gång. Jag tänker för mig själv, att M nog kommer vara glad för de där prismorna i kväll ändå. Trots att hon inte vet om dem.

Ge dig själv lite omtanke i helgen - det gör även dina nära gott!
Kram, en stark M